Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 3. Bondstugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
124 SVENSKA FOLKET
icke kunde fatta sammanhanget i att de skulle icke
.allenast dyrt betala varan de köpte, och sälja lågt,
utan även betala för att få göra en dålig handel.
Svårt var det under Gustav Adolf, men bättre
blev det icke under Kristina, ehuru fred var sluten,
och därtill en inbringande och ärofull fred, ty
krigsgärder fortforo att utskrivas mitt under freden, och
bönderna frågade med skäl, dock utan att få svar,
vart de fem miljonerna tagit vägen, som man fått i
det »ärofulla» fredsslutet. Och prästerna stodo den
gången på böndernas sida, och de kunde göra det, då
de själva sågo huru svårt det var att taga bärgningen
ur den hårda jorden, och oförskräckta ord kunde man
då få höra: »adeln låter den fattige hungra till döds,
men göder sina hundar och hästar med den säd som
Gud låtit växa till människors uppehälle.»
Värst retades bönderna av kronogodsens
försäljning, varigenom de kommo i ett förhatligt beroende
av adeln, och vid deras klagomål hos drottningen
svarades med löften, ouppfyllda löften, som de blivit
födda och uppfödda vid. Hon lovade att utsätta
så höga straff, att adeln hädanefter icke skulle våga
göra något övervåld, men bönderna svarade att det
hjälpte intet: »När vi klaga så är domaren också
adelsman, och mellan honom och den anklagade är
det ej annat än bror och bror.»
Resningen mot adeln framkallade emellertid, bland
annat, att uttrycket vanbördig i adelsprivilegierna
om ofrälse måste erhålla en upprepad kunglig
förklaring, vilken lät bra, örn den också icke föranlät
några åtgärder: »den som är av ärliga föräldrar äkta
född och själv om dygd och ära sig beflitar, antingen
han då är frälse eller ofrälse, må varken kallas van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
