- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 8. Svenska folket. Del 2 /
130

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En teaterafton i gamla Bollhuset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

130 SVENSKA FOLKET

över S. blev ond och slog H. i huvudet med en käpp
så att blodet började rinna. Därpå rände de ihop
och slogos så, att de rullade om varandra på golvet.
När de svalkat sig med nävarne, stego de upp,
erinrade sig sina värjor och drogo blankt. Greven
blev svårt sårad, men kom sig, och baronen flydde.
Det var en historia! Men det var en svår tid för den
stackars adeln, och om man ville lyssna vidare till
parterrens anmärkningar, skall man få höra huru de
fordom rikaste magnater kunde ha det efter sedan den
store rikshushållaren börjat sin kända reduktion. Där
sitter till exempel den tyske kommissionären Herzog.
Hans skarpa ögon upptäcka bland sprättarne en ung
släkting till avlidne greve O., och hans minne väckes
i en hast om flydda tider, då den sprättens farbror
var så fattig som en råtta, och hur han skickade
in till staden sina sista dyrbarheter för att få pengar
på dem; ja hans minne är så starkt, att han kommer
i håg huru han själv förgäves för den till honom
insända silverkannan ej kunnat få mer än 10 mark
lodet. Och hur han fick springa med ett brädspel,
som han själv värderade till 2,000 daler, men ej
fick högre bud på än 1,200! Det var onda tider då
för somliga; slaktaren ville ha pengar, apotekarn
likaså; denne siste lämnade icke ut något numera utan
mot kontant; och så kom det en pokal in från landet;
guldsmeden hade värderat den till 1,300, men ville
bara ge 900; juden Förster bjöd 1,400; på myntet
ville man inte ge någonting; en engelsman hade
också varit framme; kungen hade också spekulerat,
men hade inte råd ...

Tavlan skuggas alltmer av den minnesgode
korn-missionären, som målar en sols nedgång, då för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:28:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svfolk2/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free