Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seder och bildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
160 SVENSKA FOLKET
uttala sig för en skenbart större omänsklighet än de
andra, i det han anbefaller nypning med heta tänger.
Denne man är det likväl som först skall få ögonen
öppna för verkliga förhållandet och bliva de oskyldiges
slutliga räddare. Det är doktor Urban Hiärne.
De som drevo sitt spel, dels vinningslystna, dels
fåfänga, dels hämndlystna och avundsjuka människor,
opererade förnämligast med barn såsom angivare,
men just detta deras knep blev anledningen till deras
insnärjande och fall. Ty dessa små, som voro
instruerade i fraserna, kunde icke alltid stå bi vid
korsförhör, där det gällde att hava både minne och
förstånd, och snart hade man en hel svärm av dem
i fällan för tvetalan, varpå de efter tjänlig behandling
alla intygade: att de intet vetat utav något förande
eller blåkullafärd, utan voro i vakstugor tubbade att
ljuga på sig och skrymtaktligen anfäktas, samt
oskyldigt beskylla och anklaga en och annan för trolldom
och barns förande. Mest upplysande är den
bekännelse en tretton års gosse från Qevle avgav, och
vilken visar hela avgrunder i människonaturen. Han
hade ljugit på sin moder så att hon fått gå till
döden; detta skedde i Gevle. För att undgå
skammen for han ned till Stockholm och tog tjänst hos
en släkting, hökare på Södermalm. Där träffade
han några unga släktingar, som kände hans historia,
och nu beskyllde honom att »föras». Då husbonden
fick höra detta, hotade han att skicka honom
tillbaka till Qevle igen, men, som gossen fruktade
detta mer än annat, tog han på sig beskyllningen.
Den ena lögnen drar den andra med sig. Nu måste
han angiva, vilka som förde honom; då måste han
gripa någon i högen på måfå, vilka genast ställdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
