- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 8. Svenska folket. Del 2 /
189

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskap. Litteratur. Konst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1600-TALET 189

Bland poeterna har Lucidor gjort mest buller av
sig genom sitt oroliga leverne, sin ynkliga död och
genom den förväxling hans person givit anledning till,
och vilken gjort många hans biografer, särdeles de
som rättat misstaget, odödliga.

Wivallius och Runius förtjänade långt större
ryktbarhet och framför allt att man gjorde bekanskap med
deras poem.

Georg Stiernhielm kallas svenska skaldekonstens
fader, därför att han skrivit vers på svenska, ehuru
biskop Thomas på 1400-talet var mera skald och
skrev bättre vers. Hade icke avståndet i tiden
kanoniserat honom, skulle han illa aktas av vår tids
s. k. idealister, vilka i honom skulle känna en av
de bistraste realister. Hans Herkules och
Bröllops-besvärsihugkommelse äro emellertid präktiga
tidstavlor, ehuru saknande perspektiv och - idealitet.
Herkules slutar så här:

Ålderen har sin vank; när stöd och stolparne bugna,
gavlarne luta framut och väggarne slå sig i rämnor,
taket griotnar i dropp och huset begynner att braka;
kvarnen har ingen gång eller gny och fensterna mörkna.
Malört utur var knut, däve nässlor i springorna växa,
hanen å gyllande brand (flögelstång) springer inte mer om,

lookar (slokar) halsen,

lyder allsingen vind, men hänger och hotar att falla,
harpan hon är förstämd, lyder inte, strängarne snarra.
Då är i samma palats slätt lust mer, fröjden är ute,
gästabud, harpor och dans hörer opp, både tjänsthjon och

husbond

tänka sig om huru de må huset och härbärge rymma.
Sådan är människio kropp, när åldren kommer och åren.
Kröka sin hals och rygg, både händer och huvudet darra,
knän bliva styva, din fot han vacklar och måste på siston
trefotad hjälpa dig hän, som barnen i början å fyra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:28:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svfolk2/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free