Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskap. Litteratur. Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
192 SVENSKA FOLKET
Niirnbergaren Lemke förhärligade de store
Kar-larnes bataljer på ofantliga dukar.
Haagensaren Meyten avmålade kungar och
drottningar.
Någon svensk målare namnes ej i hävdeböckerna,
och då är icke heller att undra på det vi ej äga någon
svensk konstnärshistoria, med undantag av
Estlanders förträffliga fragment, ur vilket vi icke kunna
undgå låna en träffande karakteristik över
tidevarvets konstförhållanden i Sverige.
»Då regent och adel tillskansat sig kyrkans makt
och rikedomar, tillkom dem bland andra företräden
även konstens befrämjande. Porträttmålningen blev
för det 16:e och 17:e seklet ungefär vad
helgonbildandet varit under medeltiden, men med den
skillnaden, att kyrkan under medeltiden lät konsten arbeta
mitt ibland menigheten och för dess räkning, medan
däremot desse nya beskyddare trädde allt högre och
högre upp över mängden samt därunder läto konsterna
arbeta för sin enskilda högadliga förnöjelse.
Utlännin-garne, som kallades att bygga den kungliga eller
grev-liga boningen, att skulptera minnesvården, att måla
familjekonterfejer, fingo sin lön och gingo. Lika ofta
blevo de senare helt och hållet förfärdigade utomlands
i Nederländerna och senare i Tyskland, och för all
denna produktion, som dessutom endast sällan höjde
sig över det allra medelmåttigaste, förblev nationen
tämmeligen likgiltig.»
Vi äro sålunda förlåtna, om vi icke kunna visa
någon entusiasm över vad vi icke kunna älska eller
beundra såsom svenskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
