Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1700-TALET 297
den meningen, att fria förbindelser skulle vara mera
pålitliga såsom ett slags säkerhet för mannen, då han
iklädde sig en så stor risk som att förena sina öden med
en kvinnas. Och märkvärdigt är att man mitt i denna
kvinnodyrkan börjar finna grundsatser uttalade om
mannens obestridliga rätt att vara kvinnans husbonde
och hennes skyldighet att tjäna honom, tjäna och lyda!
Detta var 1786! Tre år därefter kommer straffet för
allt; mätressväldet i Frankrike, vilket i sina följder
var en av de många orsakerna till revolutionen, tar
slut och kvinnan bär själv fram ved till kvinnodyrkans
bål. Nu får man ögonen öppna, men det skall först
vara från en landsflyktig som ordet skall uttalas, det
första befriande ordet till den svenska kvinnan. Hon
har glömt det nu, har kanske aldrig hört det, men
nog skulle hon med sitt känsliga och erkänsliga
sinne hedra Thomas Thorilds förgätna minne, om
hon visste vad hon vore honom skyldig. Det var
emellertid han, den store galningen, som först erkände
kvinnokönets naturliga höghet; det skedde fyra år
efter den stora revolutionens utbrott. Samma tidning,
Stockholms-posten, som förföljde alla frihetssträvanden
från Thorild, avtryckte den lilla skriften, enligt någras
bestämda uppgift i avsikt att skada försäljningen av
skriften, vilket dock förefaller mindre troligt. Nu är
förtrollningen bruten och sanningen i sin enkla
storhet går fram och säger saken sådan den är, och rakt
fram. »Av det mest vanliga i världen är karlarnes
stolthet i hänseende till kvinnor»; så börjar han genast
l :a kapitlet; »vilken stolthet visar sig, när det är illa,
i ett slags vilt, och när det är väl, i ett slags milt
förakt: sådant som man känner för barn och för allt
det, vars svaghet är alltför långt inunder ens höghet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
