Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndomen och ungdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1700-TALET 307
över vilka den gamla kyrkan höjer sig, och som får
behålla sin fridfulla tystnad och rena luft genom en
fullständig frånvaro av fabriker och manufakturer.
Det är jultid, tredje dag jul, då tvenne ungdomar med
skinnbyxor och vadmalströjor (kappor endast i det
fall de äro gymnasister), duktiga snörskor, käpp i
handen och en ljusgalge på ryggen, vandra ut ur
staden. Vart man kommer mottages man med välvilja
av allmogen, som ännu har julen och julkänslor kvar,
och rundligt trakteras de unga med kvarlevor av
julanrättningarna: gorån, vofflor, kringlor; och där
borden ännu enligt gammal sed stå dukade, finnes
ännu kvar av skinkan och steken. Till hälsning sjunga
ynglingarne en Cantilena, som genom traditionen
glömt sig kvar från medeltiden (se Bildning och
samhällsliv, Kap. 1. Musik, i Svenska Folket Bd I) och
handlar om jungfru Maria och barnet. »Då vi hedrade
någon bondes hus», berättar vår skildrare, »med en
vers av dessa Cantilener, föll det goda folket i största
förundran över vår lärdom, begapade oss med stum
hänryckning och vi roade oss därmed att vi jämförde
oss med Virgilii Damon och Alphesiboeus, vid vilkas
sång boskapen upphörde beta, i synnerhet då
husbonden satte ölbägaren ifrån sig för att lyssna på det
obegripliga som flödade från våra läppar. Man
gott-gjorde ock våra schöne rariteten ofta med tre- och
fyrdubbel socknepenning, ävensom hustrun framtog
ett ljus för vardera galgen, det vi med mycken
tacksamhet anammade. Somliga suckade av medlidande,
att våra unga huvuden skulle fullproppas med så
odrägliga bördor, och jag är viss att man, sedan vi
bortgått, över oss anställde ganska allvarsamma
betraktelser.» Så vandrade de från stuga till stuga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
