- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 8. Svenska folket. Del 2 /
439

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den andliga utvecklingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SAMTIDEN 43Q

som i varje tid på något sätt bröt sig väg och gav
sig gestalt. Eller var ej påven med sin bannstråle
i sin tid en utövare av opinionsväldet, som ensamt
kunde motväga, slutligen behärska den kroppsstyrka
hos massorna, som organiserats av riddarne...

Man klagar över detta opinionstyranni. Så
klagade man över påveväldet. Men när det bröts,
kunde behovet av en motvikt i anseende till det
materiella våldets organer därföre försvinna?
Uppstod ej en väldigare makt med lika immateriella
vapen? Eller har periodiska pressen ej krossat flera
världsliga makter än påvarne förmådde? Vinnes då
mycket, om vi indraga tidningar, såsom kungar eller
provisoriska regenter? .,.

I litterärt hänseende är den periodiska pressen
ej viktigast. Man kan ej där vänta att ofta möta
fulländade snilleverk. Det är den offentliga
konversationen, där det enklaste, det bäst på
saken trängande är det förnämsta.

Och all olåten av dessa tidningar, är den så
farlig? Man säge vad man vill om att äran är
dyrbarare än ögat och foten, så märker man, när
tidningsartikeln väl hunnit om några dagar att
glömmas av både författare, allmänhet och den
anfallne, att det ej är så farligt med den där ärans
försvinnande, som när man mistat ett öga eller en
fot i slagsmålet med sin fiende... Ty antingen led
man orätt, och då var publicisttribunen lik stolarne
vid Artusbordet; den stötte åter och kastade den
orättfärdige domaren ur domarsätet, så snart man
enkelt upplyste ett vanställt, eller förjagade med
sanningsblosset ett diktat faktum. Eller var saken litet
eller mycket sjuk, och då stod man med rätta på den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:28:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svfolk2/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free