- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 11. Svenska öden och äventyr. Del 1 /
63

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN OVÄLKOMMEN 63

just saknade hans närvaro, blevo snart vana vid att
betrakta Kristian såsom utflugen ur boet.

En vacker vårdag, då ejderdräkten gick fram
över de yttre skären, seglade Kristian ut med sin
båge och sina snaror, mer för nöjes eller tidsfördrivs
än för nyttas skull, ty han dödade aldrig mer vilt,
än han för tillfället kunde förtära. Han landade med
sin båt vid en av dessa kobbar, som bilda sista värnet
mot öppna havet och på vilka endast sjöfåglar och
fiskare hava tagit sina tillflyktsorter under den tid
havet går öppet. Kobben var obebodd, men byalagen
hade tillsammans uppfört en skär-bod avsedd till
nattläger under fiske-tiden och även begagnad till
härbärge åt resande och strandade. Den bestod av ett
enda ryggås-rum med jordgolv och avflagade väggar,
mot vilka lavar voro upptimrade såsom hyllor, den
ena över den andra, och i vilka några fårskinn tjänade
som sängkläder. Ett par stenar på golvet antydde,
var man fick göra eld, och stål och flinta hade sin
sedvanliga av alla kända plats mellan bjälkarne
ovanför dörren. Dörren var alltid låst, men var icke
svårare att öppna, än det kunde ske med en krokig
träpinne, och ansågs vem som helst hava rätt att
söka sig in, ’blott han stängde efter sig, när han gick,
och lade elddonet på sin plats; ville han visa sig
artig eller tacksam, bar han in ett fång gräs eller
enris på eldstaden, ty något träd fanns icke på skäret.
I dessa härbärgen var det, som Kristian mestadels
sökte sina nattläger och där han anrättade sina enkla
måltider. Han kände varenda bod på många mils
håll, och han visste var man låg på de bästa
fårskinnen och sov mest skonad av loppor, vilka eljest
voro mycket talrika i dessa slags sängar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden1/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free