Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
74 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVKNTYR
fallande behov. Han skulle kanske haft det bättre,
om han gjort det förr. Hans beslut var fattat!
Fadren kom in! Undrade, om det var möjligt
att en människa kunde samla sådana förråd! - Ja,
om rnan inte gjorde annat och var flitig! - Far
kunde aldrig tro det! Hade aldrig sett något sådant,
kunde därför aldrig tro det! - Kristian bedyrade! -
Far bad honom bekänna att han rövat. - Kristian
sade: ja! – Far frågade med kniven i hand, om han
också ville bekänna för befallningsmannen. - Kristian
lovade heligt. Fadren skar av repen och de följdes
åt in i stugan. Där satt befallningsmannen och åt
gröt i allsköns rö.
- Har han bekant? frågade denne och lät skeden
vila.
- Han har bekant, sade fadren, till de [-innevarande-] {+inne-
varande+} anhöriges stora glädje. Men [-befallningsmannen-] {+befallnings-
mannen+} tycktes ha lidit en missräkning, ty han var
icke glad.
- Nåå, du! återtog han, hur bar du dig åt?
Det skulle lysta mig att höra!
Kristian, som var lika lysten att höra, huru en
ensam man bar sig åt, när han plundrade ett
köpmansfartyg, stod först svarslös, men när han
började tänka på, hur han skulle ha förhållit sig
under ifrågasatta omständigheter, kom hans
inbillningskraft honom till hjälp, på samma gång hans
tanke vakade. Han gick fram till yxestallet vid dörren,
tog den största borr han kunde se. Därpå lyfte han
ner fadrens stora skinnpäls,-kastade den på sängen
och började, sedan han intagit sin plats mitt på
stuggolvet:
- Där ligger koggen för ankar. (Han pekade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
