Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
76 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
gnuggat sin näsa med skedskaftet, jag förstår inte
varför han sänkte skeppet när han tog upp lasten.
- Skepparn, skepparn! inföll fadren som var
djupt inne i äventyret.
- Skepparn, ja, det är alldeles riktigt! - Det
är en flink pojke det där! Kasus är betänklig, men
arbetet är fint!
Kristian hade haft tid att göra upp sin plan.
Han drog sig åt dörren och frågade:
- Får jag gå nu?
Befallningsmannen frågade sig själv: får han gå
nu? därpå sade han:
- Vänta ett ögonblick! Tog du inte opp skepparn
också?
- Nej, det gjorde jag inte, sade Kristian, men
om befallningsmannen önskar, skall jag göra det!
Och därmed försvann han ut genom dörren med
pälsen på axeln och borren i hand, tydliggörande
sina goda avsikter med skepparens frälsning, och
lämnande de innevarande åt sina betraktelser och
utredningar.
När Kristian kom ut, gick han rakt ner till
stranden under tankar på huru han så hastigt blivit
lögnare och huru bekvämt man redde sig med en
lögn genom livets kvistigheter. Därpå borrade han
alla båtarne utom den största skötbåten, på vilken
han hissade segel och styrde ut till Trollhättorna.
Där lastade han till solen gick upp. Då hissade han
igen och höll rätt ut på solgatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
