- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 11. Svenska öden och äventyr. Del 1 /
89

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högre ändamål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

HÖGRE ÄNDAMÅL 89

så hjärtligt välkomna, icke minst därför att den sköna
söndagsmiddan stod och väntade i spisen.

Prästen lade bort den sida kyrkrocken och påtog
en mera borgerlig, i vilken han dock aldrig visade
sig för någon församlingsbo utom för de sina och den
gamla köksan. Bordet var dukat. Golvet var så vitt
och det hackade granriset doftade så skönt. Fadern
välsignade den goda middagsmaten och man satte
sig till bords så glada och nöjda med sin värld och
med varandra, såsom om aldrig några hjärtan brustit
för högre ändamål.

Snön hade smält, jorden rykte och jäste av
av-lingslusta. Prästgården var belägen mitt på den fula
slätt i Uppland, som intages av Rasbo socken. Vart
ögat spanade, syntes endast den steniga marken, den
leriga åkern och några enbuskar vilka tryckte som
skrämda harar för den eviga blåsten. I fjärran vid
horisonten syntes de högsta topparne av skogsbrynet
såsom master av på havet sjunkande fartyg. På södra
sidan av stugan hade prästen planterat några träd
och hackat upp litet jord där han dragit upp blommor
och kryddor, vilka såsom varande ovana vid det hårda
luftstrecket, måste täckas med halm om vintern. En
liten å, som kom norr ifrån skogarne, rann förbi
prästgården och var jämnt så stor att man kunde
rö fram en ekstock, om man höll sig mitt i rännan.

Dominus Peder i Rasbo hade vaknat i
soluppgången, kysst sin hustru och sina barn, och gått till
kyrkan som endast låg några stenkast från
prästgården. Han hade läst morgonmässan, helgat dagens
arbete och gått hem igen så strålande glad och lev-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden1/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free