- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 11. Svenska öden och äventyr. Del 1 /
116

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskyddare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

116 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

lovliga avsikten att .skydda hantverket mot fuskare
och bönhasar. Nu har skyddet genom ändrade
omständigheter blivit motsatsen mot vad det var avsett
att vara; skyddet har blivit förtryck.

Åldermannen grep efter klockan, och ett dovt
sorl hördes i stugan.

- Min oförgripliga mening är den, fortfor mäster
Pavel, att mästarnes antal rätteligen skulle vara
fyr-dubblat, efter som folkmängden har fyrdubblats.
Här ha vi ett par hundra gesäller, alla unga och
dugande män, vilka få gå hela sitt liv och vänta på
att bli mästare och få sitt eget; här måste de gå
och träla för en ringa penning, under det att endast
fyra få skörda vinsten. Mitt förslag är sålunda, att
ämbetets stadga ändras i den punkten så, att
hädanefter mästarnes antal bestämmes till sexton. Jag har
talat.

Gesällerna sorlade bifall; åldermannen klappade
ljud.

- Håll munnen, gesäller, där ni icke har ord
i laget! skrek han. Vällovlige kanngjutarämbete!
Vi leva i en tid full av oro och missnöje. Det
sekelgamla beprövade angripes av äreförgätne, som äro
glömske av de välgärningar de själva åtnjutit av de
inrättningar, dem våra förfäder givit oss till hugnad
och skydd.

Här blev talaren ohörbar genom ett besynnerligt
knastrande ljud, liknande det som frambringas, när
ett skepp ligger och skaver mot en träbro. I stugans
mörkaste vrå, dit talgljusens matta sken knappast
framträngde, satt på deri bakersta bänken en liten
underlig figur, som med gnistrande ögon åhört de
båda talarnes andragande. Hans stora huvud vilade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden1/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free