Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskyddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BESKYDDARE 121
nu, så måste jag erkänna, att du hade ganska rätt
i huvudsak, men inte går det an att säga .sådant
åt gesällerna, som alla vilja bli mästare för billigaste
pris och bara vänta på att vi skola ge vika.
- Oss emellan, min bror, genmälde mäster
Pavel, så ha vi alla varit gesäller, och därför skola
vi nu också förstå vad gesällerna vilja.
- Det är mycket vackert sagt...
- Nå, men låt oss säga det vackra högt och
inte bara säga det fula.
- Du är en hedersman, mäster, sade [-åldermannen-] {+ålder-
mannen+} och inbjöd sin motståndare att dricka en
kanna.
Drickningen pågick med eftertryck; samtalet
blev livligare, ljusen sömnigare och luften sämre.
Därpå bars in mat. Mästarne bjödo. Skinkor och
salt fisk försvunno från faten så hastigt som de
kommo. Därpå druckos skålar för jungfru Maria,
för skyddspatronerna, för ämbetet, för ålderman och
mästare. De gamle gingo hem, men gesällerna skulle
få stanna för att städa och tvätta diskarne.
Nu blev ett anskri av glädje, och alla skvättar
samlades i den stora bollen, som ställdes mitt på
bordet.
- Bosse skall tala, Bosse skall tala! skreks det,
så att stugan darrade.
Bosse eller Boo - det var puckeln - steg upp
och satte sig i åldermannens stol, där hans huvud
kom i jämnhöjd med armstöden. Han var väl
beskänkt; ansiktet sken av ett enda stort löje; de
svettiga hårtestarne lågo smetade på hans panna; de
stora tänderna lyste vita, och de små ögonen plirade
sä illmarigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
