- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 11. Svenska öden och äventyr. Del 1 /
139

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskyddare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BESKYDDARE 139

man teg och icke visade något missnöje, ty det vore
endast att skänka tyskarne ett nöje till.

När boden stängdes om kvällen, gick Bosse hem
till sin mor i södra bergen och grubblade över vad
han sett och hört; och när han somnade om natten,
tänkte han för sig själv: Det var fan vad det var likt
mina kannor!

Bosse hade fått i uppdrag att som ersättning
för natthärbärge och lite mat valla gummans ko,
medan hon låg och tvättade nere vid sjön. För att
underlätta den mödan hade han uppfunnit att man
kunde binda kreaturet vid en sten; men som detta
stred emot gummans grundsatser och emot all
förnuftig ladugårdsskötsel, emedan djuret därigenom
hindrades att urvälja de bästa bitarne på det torftiga
bergsbetet, såg Bosse sig snart försatt i den
belägenhet, att han måste skutta omkring i backknallarne,
vilket var honom ganska besvärligt. Men nu i dag
på morgonen, det var en vacker höstmorgon, hade
det välsignade djuret ätit sig riktigt mätt och lade
sig ner på mossan att tugga om vad det i
häftigheten hade sväljt. Bosse begagnade det glada
tillfället att slå sig ner och överlämna sig åt
eftertanke. Han tänkte först huru lyckligt det skulle
vara ställt här i världen för en puckelryggig, om
korna kunde ligga och äta; de kunde ju krypa fram
alltefter som de ätit av marken, så sluppo de resa
på sig och gå med framsträckt hals; och han förstod
icke, huru dessa djur tålde ha blodet åt huvudet
beständigt då de gingo och betade; han ville bra
gärna införa några förbättringar i avseende på dessa
kreaturs levnadssätt. Därpå undrade han varför Gud
lät tyskar sälja tennkannor, då han som var puckel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden1/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free