Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskyddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
144 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
Gesällen, som hette Claus, hade ett yttre, som
mera var vinnande än förtroendegivande. Han var
mycket läraktig och sökte komma alla yrkets
hemligheter på spåren; han tog reda på de minsta
småsaker och frågade om .samma sak många gånger.
En dag var Claus försvunnen. Köpman Algut
kunde icke säga var han var, och han visste det
icke heller. Samtidigt härmed inträffade en liten
brytning mellan firman Algut .och Josefs innehavare.
Josef ville icke vidare köpa Alguts kannor emedan
de voro för dyra; han ville icke ge mer än ett öre
för kannan. Algut stod på sig och fordrade halvtannat.
Då sade Josef upp den handeln och förklarade att
han icke behövde Alguts kannor. Algut ville icke
ändå giva vika, oaktat han icke ägde några
handelsprivilegier, utan dessa voro utställda på Josef. Åtta
dagar senare öppnade Josef en ny försäljning för
lubska kannor sedan det gamla lagret var avsålt;
och nu kunde han sälja kannan för ett och ett halvt
öre åt allmänheten.
- Ach, du schlipede djävel, sade Algut. Här
ser jag spåren av Claus’ finkrer. Har du den schlingel
in i den mur also?
- Jak har, sade Josef.
Bosse var återigen utan arbete.
Emellertid började högljudda klagomål från
vällovliga kanngjutarämbetet att förspörjas. Man hade
icke sålt några kannor på flera månader; yrket var
i nedgående; gesäller måste avskedas; oro rådde
på verkstäderna. Och allt detta förorsakades av den
enkla anledning, att allmänheten helre köpte
tyskar-nes billigare och bättre kannor än ämbetets dyrare
och sämre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
