- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 11. Svenska öden och äventyr. Del 1 /
147

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskyddare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BESKYDDARE 147

ning att mänskligheten evigt måtte få se det
sekelgamla, vilket som bekant har stor benägenhet att
övergå till förruttnelse, giva vika för det bättre, vilket
ofta hade den tillfälliga egenskapen att vara nytt.
Man såg ju örter som ruttnade efter ett år, man såg
människor och djur ruttna inom ett sekel, man såg
visserligen gamla trän som hunno seklet men de voro
också ruttna ini om man såg noga efter. Nåväl, skulle
vi sörja därför? Ingalunda! Genom förruttnelsen
skapades nya liv; förruttnelsen var endast en annan
form för uppståndelsen; Kristus måste ruttna i graven
innan han fick stå upp, alla måste vi däran och det
hjälper inte att streta emot. Ville man nu innan
man gick det oundgängliga till mötes svepa sig i
högfärdens och den pådyvlade oegennyttans trasor
- så, nåväl, det var för att dölja sin blygd och det
ville mäster Pavel icke tala mycket på. För att nu
komma till saken, så ville mäster Pavel säga ett sant
ord om det också skulle svida i högfärden.
Åldermannen och ämbetet föllo icke för varken charlataner
eller fosterlandsförrädare, de föllo helt enkelt för sin
egen avund. Alla närvarande visste att de kannor
som nu såldes för Liibska voro uppfunna av gesällen
Boo från Stockholm. Var det icke sant?

Åldermannen grinade ett oerhört grin och fick
endast fram ett mycket vältaligt: »Asch!»

Mäster Nigels gäspade fram ett föraktligt: »tala
om Bosse!» Och gesällerna fnissade: »våran Bosse».

Mäster Pavel fortfor och lovade att han icke
skulle tala om Bosse, men han skulle gifta honom
med sin dotter, och så skulle Bosse ärva ämbetet.
Det skulle han! Och ville ålderman och ämbete taga
någon lärdom av det som hänt, så blev summan den,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden1/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free