Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gott och ont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förråda varandra heller! Man ska hålla tillsammans!
Tillsammans!
— Inte ska man binda ris åt egen rygg, inte,
hjälpte Franciskus på. Är saken rutten så ramlar
den av sig själv, och vi behöva inte knuffa på den.
— Det vore ju ohederligt av oss att ange våra
medbrottslingar då vi själva äro brottsliga, sade
Martin.
— Nå, men om andra göra det, invände
Antonius.
— Det blir en annan sak, svarade Martin.
— Nå, men vad skola vi göra med honom, i så
fall, återtog den frågvise Antonius.
— Vi? Vi lyda befallning, sade Martin. Det är
gardianen som får bestämma vad som skall göras.
Och den som ren är kaste förste stenen!
— Skulle man vänta på en ren, då blev aldrig
någon sten kastad, vidtog Antonius.
— Varför skall det kastas sten då? Är det så
nödvändigt? Kan man inte leva utan att kasta sten?
Nog kan jag det! Men vilja bröderna som jag, så
gå vi ut i trädgården och kasta klot i stället.
Aftonluften är sval och litet rörelse skall lugna blodet
så att man kan sova i natt. Är någon som har något
emot det?
Det hade ingen något emot, och snart befunno
sig konventets äldsta ute i den öppna kägelbanan.
Kloten mullrade och kägglorna ramlade så muntert.
Men ute på fjärden roddes lövklädda båtar hem
från utflykter i det gröna. Unga flickor sjöngo och
unga gossar spelade fiol; gamla män och gamla
kvinnor lyssnade därtill och sågo vemodiga huru
aftonsolen sänkte sig till nedgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
