Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gott och ont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blodstårar över folken, men nu hade han gripits av
en helig vrede och han skulle icke längre ha rätt
att fördraga det med tålamod, utan nu måste han
tukta dem med ris och skorpioner och han skulle
träda med sina fötter på ormens huvud. Därför gick
nu ett upprop ut till kristenheten att stå upp som en
man och lägga av sina jordiska ägodelar för Kristi
fötter så skulle de skaffa sig oförgängliga ägodelar i
himmelen.
Därefter gingo de båda prelaterna upp till
högaltaret och stora gången blev tom, kantad på båda
sidor av munkordnar och borgerskap. Nu gick priorn
i Svartbrödra fram till nuntien och uppläste en
hälsningsskrivelse som han sedan överlämnade.
Som det började bli långtrådigt uppstodo små
halvhöga samtal mellan de väntande grupperna.
Svartebrodern Andreas, kallad »den store
Fiskafängaren» och som vi lärt känna från hans
morgonfiske utanför Gråbrödra, vände sig till sin granne
och viskade:
— Tycker du att ärkebiskopen ser ut som ett
sanningsvittne?
— Jag tycker han ser ut som en brandvakt,
svarade den andre.
— Brandvakt?
— Ja, han är så svart omkring ögonen.
Nu gick gardianen i Gråbrödra fram med sin
hälsning. Broder Martin bokvårdare kastade en blick
utåt det släta stengolvet; lutade sitt huvud till broder
Franciskus avskrivare och viskade:
— Förträfflig kägelbana det här.
Därpå skulle borgmästaren fram. Han gick med
darrande steg och sänkta blickar. Som han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
