Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gott och ont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde latin, hade han låtit skriva sitt tal på tyska.
Han framförde nu stadens hälsning och förklarade
att staden var mycket lycklig att få se en apostel
som den så länge hade väntat på, och att staden skulle
göra allt vad den kunde för att understödja
sanningen i dess strid mot lögnen.
Här såg han upp, men råkade att kasta blickarne
åt sidan, och där blev han bakom en pelare varse
Hans, som liksom besköt honom med eldpilar ur
sina ögon. Det blev en kort stund alldeles tyst i
kyrkan under det borgmästaren stod stum, men
ärkebiskopen kallade honom snart till mål igen medelst
en torr hostning. Borgmästaren gick på.
Borgerskapet som alltid varit konungadömets starkaste stöd
skulle också bliva kyrkans, den enda saliggörande
kyrkans väktare. Längre kunde han icke läsa, ty
hans syn förmörkades. Överlämnande skrivelsen,
bugade han och återvände till sin plats. Därpå
stämde orgorna i och sången brusade igen; men det
lät slappt och andaktslöst, ty man var trött och
hungrig.
— Vet du vad vi få till middan i dag? viskade
Martin till Franciskus.
— Syndernas förlåtelse, svarade Franciskus.
— Det var en hund att stå och ljuga, den där
borgmästarn.
— Han var väl så tvungen.
Jubilate, recordate, et earum potestate, ljöd
sången under det kyrkotjänare buro fram den stora
kistan, i vilken församlingen skulle offra till den heliga
kyrkans försvar mot sanningens fiender och därför
erhålla syndernas förlåtelse. Nu slogos portarne upp
och vakterna släppte in allmänheten. Slagna av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
