- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 11. Svenska öden och äventyr. Del 1 /
177

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gott och ont

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lysande prakten, dövade av rökelseångorna, gripna
av sången och orgorna och intagna av en helig skräck
för Kristi apostel, som syntes vid ärkebiskopens sida
längst bort i koret, föllo de ner på sina knän,
jämrade och suckade, och kröpo så fram hela den långa
gången. Det var en rörande syn och de båda
augurerna vid högaltaret syntes ett ögonblick skakade då
de sågo denna ström av människosjälar, av kvinnor,
gubbar och barn välta fram mot dem, där de stodo
vid foten av Kristi kors med penningkistan framför sig,
men deras vana vid tempeltjänsten bakom förlåten
satte dem snart in i stämningen och de rätade upp
sig som om de voro tvenne gudabilder för vilka folket
knäböjde och kistan vore altaret.

I tre timmar vältade strömmen fram och släpptes
ut genom den lilla kordörren; nuntien och
ärkebiskopen voro vita som mässlinnet av trötthet och
hunger, så att de stundom måste luta sig mot
altarskranket för att icke falla, och de måste oupphörligt
byta om fot för att folket skulle komma åt att kyssa
dem.

Sångarne hade tystnat av mattighet och endast
orgeln uppgav ännu några jämrande läten. Munkarne
pratade halvhögt och till och med borgarnes skrån
hade tröttnat i andakten, ty de satte sig ner på
trappsteg, pelarsocklar, murutsprång och vad de kommo åt.

Slutligen hade vakten också tröttnat och portarne
stängdes. Då syntes äntligen ett slut på strömmen.
Man andades åter och kistan var full, så full att en
diakon måste gå fram med ett bäcken att mottaga de
återstående skärvarne.

När sista tonen av orgel och sång förklingat
och nuntien och ärkebiskopen föllo på knä för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden1/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free