Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UTVECKLING 209
just byta om linne, ty jag har rott hela natten och
är våt som en hund. Med din tillåtelse broder!
Och han drog av sig det ena plagget efter det
andra tills han blev alldeles naken, då han ställde
sig vid öppna fönstret för att bada sin kropp i den
sköna morgonluften.
Botvid visste icke vad han skulle säga, ty den
resandes oblyghet slog alldeles ner honom. Men
han kunde icke undgå att beundra den jättekropp
som så blottades inför hans ögon. Kraft, hälsa,
ungdom rann i dessa blåa ådror som lågo till hälvten
utanpå musklerna vilka täckte benstommen
fullständigt och här och där bildade fasta valkar. Vilken
dygdig ungdom, vilken sparad kraft, vilken frihet
från anfäktelser, tänkte Botvid! Och när han såg
på sin eländiga Bartholomeus-ben blygdes han inför
denna vrångbild av Ouds Skapelse.
Snart hade de båda unge männen kläderna på
sig. Det led framåt middagen, ty Botvid hade sovit
över. Då de gingo förbi slottsvaktens öppna
köksdörr, fick Giacomo se flickan som stod framför
Spiseln och vände en hare på spettet.
- Nej se, en sådan vacker flicka! utbrast han.
Flickan vände sig om. Giacomo kastade en
slängkyss.
- God morgon vackra Anna! sade han, och
ville gå in i köket, men Botvid drog honom i jackan.
- Hon heter Maria, sade denne sakta.
- Nå ja, det gör detsamma vad de heta, bara
de hålla att ta i och tåla se på! Det var en satans
vacker en emellertid; den ska vi skriva opp!
Och så gingo de ner till klostret. De fördes in
14. Strindberg, Svenska Öden. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
