Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UTYKCKLINd 213
tömde stego munkarne upp, men Giacomo vände sig
till skaffaren och sade med hög röst;
- Bär in maten, karl, jag har inte lust att vänta
längre!
Skaffaren såg på Giacomo, men svarade intet.
Munkarne korsade sig. Botvid förklarade viskande
att middagen var all.
- Då går jag upp till flickan och äter hare!
Kom med du! sade Giacomo, och hällde ut sin
välling.
Botvid ville säga nej, men kunde icke. Han stod
redan under ett obegripligt inflytande av den
främmande som han både beundrade och fruktade. De
följdes åt hem; och det dröjde icke länge förr än
den gamle slottsvaktaren och Giacomo voro såta
vänner och när de ätit middag blevo de sittande vid
bordet och ölkruset till aftonen. Och Botvid kunde
icke motstå frestelsen. Han trivdes så väl, hade så
mycket att lära, och kände ett sådant nytt behag
vid livet.
Men när det blev afton gick flickan åter ner
i trädgården. Giacomo tog sig ett ärende och följde.
När Botvid kom ner i trädgården såg han Giacomo
göra loss båten, taga Maria om livet,, lyfta henne
ner och stöta ut! Huru olikt hans blyga tafatthet
kvällen förut! Och när han fått henne ner i båten
klappade han henne på knäet, och så rodde de ut.
Och så sjöng hon! Vaker upp alla redliga drängar!
Han kommer säkert att kyssa henne! tänkte
Botvid och gick tillbaka upp i sin kammare.
Han föll icke på knä för madonnan, utan han
slog upp fönstret och följde de ungas båtfärd med
sina blickar! Han kände sig som en gammal man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
