- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 11. Svenska öden och äventyr. Del 1 /
214

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

214 SVENSKA ODÉN (>CH ÄVENTYR

vilken njuter av att se ungdomen roa sig. Han var
icke svartsjuk utan han önskade Giacomo all
kärleks lycka han själv icke vågat hoppas.

Giacomo vilade på årorna och sjöng en Italiensk
visa.

Det var eld och låga i den sången! Det var
icke som den mjältsjuka syndalustan i Marias sång
om Näcken, där straff följde på nöjet! Här var idel
glädje över åtnjuten lycka, tacksamhet i ett stolt
hjärta över undfangen belöning, jubel, naturens jubel
över uppfylld aning, vin i bägaren räckt åt segraren.

Denna man, tänkte Botvid, han låg icke på knä
och bad utan att bli börihörd, han steg fram och
fordrade, och han fick, nej han tog och därför fick
han!

Skymningen föll och sången tystnade. Giacomo
lyfte åter årorna och båten vände stäven utåt viken
mot andra stranden. Flickan reste sig upp för att
fatta årorna, men Giacomo tog henne om livet, kysste
henne och satte henne ner; och nu sköt båten med
forsande fart bakom en udde där den försvann.

Botvid blev orolig, men ännu icke erfor han någon
avund över den andres lycka! Han blev sittande
och sökte med blickarne genomtränga den
dunkelgröna slöja som alarne på andra stranden drog för
de båda flyktingarne. Han tänkte på sin ungdom,
sina fastor, sina försakelser: Han hörde flickans ord
från i går så hånande: De unga hava sovit tiden
alltför länge! Ja, han hade sovit bort sin ungdom. Och
vad hade han väl för det? Hans ansikte såg ut som
en drunknads, hans hår var så tunt att svalen lyste
igenom, och hela hans kropp var sorn ett benrangel.
Och älskade himmelen honom mer för det? Hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden1/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free