Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UTVECKLING 225
- Det är en ny tid som med nya vindar
stormar in; följ med Botvid eller seglar du omkull; kämpa
icke mot strömmen, ty då dras du ner. De gamle
Gudarne äro döda men naturen lever, ty den är
evig! -
De gingo tillbaka genom de fyra rummen av
vilka Giacomo bestämde de två sista till arbetsrum
åt sig. Han förbehöll sig uteslutande rätt till desamma
och förbjöd Botvid inträde där emedan han icke kunde
arbeta utan i fullständig ensamhet. Under tiden skulle
Botvid på sin kammare avteckna de utkast med krita
Giacomo medförde från Italien och vilka återgåvo
Romerska och Grekiska stöder samt brottstycken av
de nya mästarne som målade bibliska tavlor efter
levande förebilder.
Och vad Giacomo bestämde blev lag, ty han
hade ett eget sätt att uttrycka sina önskningar som
icke tillät någon motsägelse, ehuru ingen kunde
tänka sig vad följden egentligen skulle bliva om han
icke blev åtlydd.
Han var den starkaste, ansåg Botvid; han hade
alltid rätt, menade Maria; han hade djävulen i
kroppen, sade den gamle.
Så gick tiden. Giacomo höll sig innestängd
nästan hela dagarne och målade, men om aftnarne
höll han flickan sällskap, då Botvid stundom
anmodades att vara med. Oftast blev det dock dennes
lott att tafla med den gamle slottsvaktaren, vilken
aldrig visade någon oro över dotterns samvaro med
den främmande målaren.
15. - Strindberg, Svenska öden. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
