- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 11. Svenska öden och äventyr. Del 1 /
243

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

UTVECKLING 243

tornväggen, men endast topparne kommo i höjd med
det lägsta fönstret eller det som hörde till köket.
Snabb som en tanke hade Giacomo klättrat upp för
de isbelagda sparrarne ända upp till ställningens
sista gångplanka och det återstod endast att äntra
den uppstickande släta stången. Utan att tveka grep
han verket an, men hans händer släppte taget på
den glatta isskollan, han förnyade försöket, han bet
sig fast när han ville slinta och han befann sig
slutligen i toppen; han räckte ut sin arm för att nå
fönsterhålan, men det fattades en halv aln. Utan
att besinna sig satte han den smala spiran i en
gungande rörelse, det knäppte och sprakade om den,
ty den var spröd av kölden. Botvid stod andlös
nedanför och fick ett återfall av
barndomsföreställningar, ty han bad en tyst bön till den heliga
jungfrun. Så hördes ett kort kratsch, spiran sprang av,
spjälk och flisor rasslade ner mellan ställningens
plankor, men Giacomo ,satt fastklämd vid fönstrets
stormhakar. I ett .ögonblick hade han tryckt in den
mjuka hornrutan och stod på köksgolvet. Här var
mörkt och - huru annorlunda än han såg det i
tankarne nyss därute på isen. Med svårighet trevade
han sig till kammardörren, fick upp den och steg
in i sjukrummet. Där mötte honom en syn som han
aldrig sedan glömde. Sängomhängena voro nerrivna
och lågo i en hög på golvet, stolpar och spröten
som burit dem stodo nakna ut från väggen som
skorstenar och takstolar i ett hus där elden rasat;
bland trasor av sängtäcket som den febersjuke rivit i
strimlor låg den hans själ älskat som en oformlig
massa, vilken kastade och krökte sig som en fisk då
han vill befria sig ur nätet. Hennes lilla fina ansikte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden1/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free