- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 11. Svenska öden och äventyr. Del 1 /
244

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

244 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

var rött och uppsvällt isom en drinkares och de
härliga svarta ögonen voro iblodsprängda, det mjuka
håret, som förr sken som den svarta mårdens skinn,
låg hopknorrat, stripigt, som torra ålskinn; den lilla
mysande munnen var borta, ty lapparne voro
uppdragna så att tänderna syntes onaturligt långa, som
på ett ätande rovdjur och den lilla fina skuggan på
överläppen var som ett mörkt streck; ansiktet var
redan besatt med gröna fläckar och en förfärlig luft
slog emot den inträdande. Den gamle fadern låg
på knä vid sängen och lyfte sin hand då Giacomo
steg in. Giacomos första känsla då han såg den
sjuka var vämjelse och fasa! Han vände sig bort,
ty detta var icke hans hjärtas älskade, detta var icke
den skönhet han dyrkat, detta var ett vidunder som
man lagt i sängen. Men i nästa ögonblick betogs
han av en djup blygsel över sin själs eländighet,
att det skar honom i bröstet av smärta över hans
uselhet, att han sprang fram till bädden, fattade den
sjukas händer, undersökte hennes pulsar, såg in i
hennes ögon och lyssnade på hennes andedräkt.
Därpå vände han sig till fadern och sade med ett
lugn som förvånade denne: Jag skall göra rnitt bästa,
allt hopp är icke ute. - Och därmed lämnade han
rummet. Med snabba steg ilade han upp i
laboratoriet, gjorde eld i ugnen och tog fram en kniv.
Med ett rits hade han öppnat en åder på insidan
av sin arm; blodet som sprutade fram tog han upp
i en glaskolv med omböjd hals som han satte över
elden. Efter att ha förbundit sig, slog han vinspiritus
i en skål, tog av sig den guldring som han fått av
sin älskarinna, glödgade den i elden och släckte av
den i spriten, vilket han upprepade några gånger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden1/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free