Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
Maria sträckte armarne mot Botvid och i ett
ögonblick hade hon lindat sina armar om hans hals
och tryckt honom intill sig. Han kämpade som med
döden utan att ha hjärta begå våld för att befria
sig från den farliga omfamningen. Han viskade sitt
namn, men hon hörde icke, han sköt henne ifrån
sig, men då antog hennes ansikte ett så förtvivlat
uttryck som om hon såg sin älskare förskjuta henne,
och sålunda höll den gode Botvid henne i sina armar
tills hon föll utmattad ner på kuddarna och uppgav
andan.
- Var är då Giacomo? var Botvids första fråga
sedan stormen lagt sig.
- Han gick nog efter en läkare, svarade gubben.
Men lämna detta rum, ty nu börjar den värsta faran.
- Skall jag dö, så är jag redan dömd, sade
Botvid. Arma Maria, hon trodde att det var hennes
Giacomo!
- Nej, svarade en röst från den öppna dörren,
hon visste att det var Botvid, ty hon såg när hennes
eländiga älskare ’övergav henne.
Det var den nya prästen i församlingen.
- Övergav han henne? frågade Botvid upprörd
i sitt innersta. Övergav han henne?
- Han flydde nyss härifrån i en släda över
isarne! Han var en världens man och därför fruktade
han döden. Det var en dålig lärare du fick, Botvid.
Därpå trädde han fram till bädden och gjorde
en kort bön. Den gamle tillät icke att man .höljde
över liket; han ville sitta och vaka över henne med
ljus på det gamla sättet, han tyckte hon ännu var
skön i döden, så ohyggligt än sjukdomen härjat
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
