Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
256 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
ningom täckte de gröna torvorna; rimfrosten smälte
för solen och föll som tunga tårar på löven; ett
yrvaket bi letade igenom kalkarne på de få
höstblommor som överlevat nattens förödelse, och en
trädkrypare sökte igenom barkarne efter några gömda
larver. Det var tyst och stilla runtom i nejden och
viken låg spegelklar. Men i fjärran utåt fjärdarne
hördes det dova ljudet av tunga årslag. Botvid
väcktes ur sina tankar av att någon bakom honom
visslade tonen till en visa. Gamla minnen vaknade
och han sökte erinra sig vad det var för en visa
och vilka ord den gömde. Då hörde han invid sitt
öra en röst som sjöng Vaker upp alla redliga drängar’,
och framför honom stod Giacomo. Han var fetare
än förr, hans ansikte var rött och hans ögonbryn voro
grånade.
- Frid och hälsa, gamla dräng, började han, då
han tog Botvids hand. Du håller dig väl med
kyrkogården ännu. Många år sedan vi råkades, mycket
hänt sen dess, men du är dig lik, finner jag. Vad
gör du här bland gravarne?
Botvid pekade på det lilla korset.
- Vem ligger där? frågade Giacomo utan att
blinka.
- Maria, svarade Botvid utan att taga ögonen
från Giacomo.
- Vilken Maria? Det är så många med det
namnet. - Jag minns, portvaktarens! Det var en
rar piga; men ett sorgligt slut. Hon ligger alltså
här! Guds frid över dig! Jag skall också ihop med
en grav efter en herre som kallas Oxtadhöwde eller
slikt. Det lär ha varit eri skälm, säger man, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
