Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
258 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
stod för honom såsom endast medförande en
skyldighet, en uppgift nämligen att få bli uppehållet.
Det var åter en sådan där kretsgång i vilken tanken
löpte tills den föll ner dövad av yrsel. Äta och
ätas, leva för att leva, dö när man så skulle. Intet
vidare! Därpå kom så harmen över allt spillt
arbete, alla mödor förgäves, all offervillighet, all
hänförelse. Liksom jorden gick sin eviga kretsgång kring
solen utan andra än de beständigt återkommande
växlingarne av årstider och dygn, så skulle också
världen gå sin; evigt nytt, men evigt börja om, och
allt nytt vore endast att ta upp gammalt.
Botvid hade väckts från ungdomliga villfarelser,
jublat över det nya, rivande på det gamla; och så
kom det gamla igen, men det tillfredsställde icke
mer; bönerna eldade icke som förr; rökelsen
doftade icke som i ungdomen; sorgen kunde icke en
gång tillfoga ’honom de friska sår som förut, vilka
blödde och läktes, nu rötte de och bildade brand;
glädjen kunde icke jaga blodet till hans kinder, ty
när den någon gång kom, mottog han den med
samma köld som man mottager en vän på vilken
man fått vänta för länge. Återstod endast en plikt,
ett mål: att uppehålla livet, men det var en tung
plikt, ty han aktade icke längre sitt arbete och det
var intet mål, ty han aktade livet för intet. Hans
frid var ute, ty hans själ var kluven i två vilka
lågo i evig fejd; han var sonen av två tidevarv och
detta gav honom två synpunkter över tingen, munkens
och satyrens; han kunde ännu bli hänförd av något
stort, skönt, gott, men så kom genast tvivlets löje
och upplöste allt; hans båda ögon, brukade han säga,
drogo icke jämnt mera, det ena såg sakens framsida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
