Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pål och Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PÅL OCH PER 281
- Det är så märkligt underligt, sade Mats, att
pojkdjävlarne ska ha rätt att åka fritt.
- Ser du, det är stadslagen det, ser du, sade Per.
- Ja, men landslagen ger inte sån rätt.
- Landslagen gäller inte här, sade Per.
Och så voro de uppe på Stortorget. Här
stannade Per och steg av. Pojkarne voro missnöjda över
att de icke fingo åka längre, men Per bad mjukast
om undseende. Han letade efter något att binda
hästen vid, medan han gick och frågade efter sin
broder Pål vars bostad han icke kunde minnas. Då
fick han se en påle med ringar i mitt på torget, och
den tyckte han var bra, och där band han Svarten
under åskådarnes flin och en mängd glåpord som han
icke förstod. Därpå vände han sig till den som flinade
minst och frågade efter köpman Pål. Det var femtio
köpmän Pål och lika många Per, så det kunde inte
upplysas. Per och Mats voro hungriga och gingo ut
för att söka en krog så länge; alltid fick man reda på
Pål, som var en så stor köpman.
Hur de gingo och spånslogo, kommo de ner till
Järntorget. Där var hästmarknad och mycket att
beskåda.
- Nej se, sade Mats, stå inte fuxarne där! Min
själ!
Per koxade med stora ögon. Det var verkligen
broder Påls fuxar som så hade spökat för honom.
Eri syndig begärelse att äga dem vaknade i hans
lever, och han frågade priset. Det var högt tilltaget.
Men hur skulle icke hans hjärta må i bröstet om han
fick komma åkande efter dem upp till broderns port
och sedan ropa åt körsvennen: tag ifrån fuxarna!
ställ in fuxarna! Giv fuxarna havra! Och hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
