Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pål och Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PÅL OCH PER 289
när de körde upp på gården, stod gumman på
förstu-kvisten och trodde, att svåger kom från stan, men när
hon fick veta hur det hängde ihop, blev hon ledsen:
- Sa jag inte det, far, att bara folk kommer
till stan, bfi de högfärdiga?
Men far var så glad över att han var hemma
igen, att han inte hörde vad mor snattrade, och
fuxarne gjorde honom ändå gladare, och tanken
på att Pål fått en skrapa satte honom i ett riktigt
gott lynne, så att han småmuttrade för sig själv, då
han ledde fuxarne in i stallet: det fick han för han
sparka’ grisen!
Men Mats var icke glad, ty ett år var långt och
han visste nog, att när mjölken börjar skära sig, så
är hon snart sur.
Den julen kom icke Pål till Spånga, oaktat Per
hade lovat att hämta honom med fuxarne; han hade
så mycket förrättningar, sade han.
Och så blev det vår, och säden växte skönt på
åkern; men om hösten blev det regn i
bärgningstiden; och det regnade dag och natt, så kornet
mäl-tade i axen; och halmen ruttnade och det blev
missväxt.
Per måste skicka fuxarne till stan och sälja.
Men det hjälpte föga, ty som han icke hade någon
halm, måste han också sälja några kreatur. Men
drängen kom tillbaka med oxarne, ty priset i
staden var så lågt, emedan alla, som haft missväxt,
skickat in sina oxar. Då blev Per orolig, ty han
väntade Pål till Michaelitid. Han lät fördenskull driva
19. - Strindberg, Svenska öden I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
