Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NYA VAPEN 307
På den lilla kyrkogården i backsluttningen stå de
vita korsen som små barn med armarne utbredda,
för att giva famnen åt solen, som torkar daggens
tårar, dem natten gråtit över dem, icke av sorg
därför att det var natt, ty det var ingen natt, utan av
glädje över att solen icke var nere så länge. Och
den gamla svarta träkyrkan, så litet hus åt en så stor
Gud, förgylles upp av den rika solen, och tuppen
på flögeln tittar åt väster, därifrån vinden sist blåste,
om icke det skall blåsa mer, ty det börjar bliva för
varmt. Till och med den förgyllda galgen på
kortaket vågar se solen i ansiktet och breda ut armarne,
hälsande som det hängda sanningsvittnet i Emaus:
frid vare eder! Och det är frid i naturen! De
vit-tvättade stenblocken i stranden slippa piskas av
vrålande böljor, blåa böljor slumra i solstrålar, och den
blåa rymden plöjes icke av strövande moln.
Då synes en människa uppe på backens hjässa.
Tystnaden är bruten. Strandskatorna ge alarm och
skrika klipp! klipp! Ejdrarne lyfta knorrande och
stryka utåt havet, skrakarne springa i vattenbrynet
och schasa vattnet som forsar framför dem. Änder,
som hållit sig gömda i vassen, flyga knarpande upp
och skrämma gäddorna, som smälla med stjärtarne.
Den oändliga vattenspegeln, som icke har en rynka
eller reva, är spräckt och ring utom ring, som spillror
av ett sönderslaget stenkärl, spridas ut över den blå
duken, och måsarne, som varit borta, komma hem
och hava tärnor med sig och nu skriker hela luften,
och så dyka fiskarne ner i de lugna djupen, ty de
tro att det är fara å färde.
Men det är bara kyrkvaktarn, som kommer för
att sopa kyrkan. Han sätter nyckeln i det rostiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
