Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
310 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
ska sitta i stocken för han sköt på galten. Själva
besen!
- Lars i stocken! På midsommardagen? Gud
hjälpe oss, det är icke sant!
- Sant som Guds ord, sade kyrkvaktaren och
slog med näven på altarboken.
- Då komma vi icke i kyrkan! sade den äldsta,
och inte löva vi heller! Så, flickor! Nu gå ni med
mig. Gud skall förlåta oss, men det är värre än
det värsta man hört. Och nu ska jag tala om, att
våra gossar nekade oss att gå hit med blommorna,
för de sade att det skulle ske något annat otäckt
ute på backen också. De ska bränna upp deras
värjor och vapen. Är det sant också?
- Sant som heliga Guds ord och sakramenten.
- Kom, flickor! sade Gertrud. Vad skulle vi
här att göra!
Och de unga lämnade den gamle och
källarluften, men det var med blödande hjärtan, ty de
höllo den gamla kyrkan kär som ett barndomsminne,
som många barndomsminnen om julotta,
konfirmation, sommarsöndagar.
Det led framåt gudstjänst. Båtar kommo sakta
glidande in i viken, fyllda med beväpnade män
och helgdagsprydda kvinnor. Och från landsvägen
kommo skaror. Man samlade sig på kyrkbacken
och förde tysta samtal. Då blixtrar uppe i
skogsbrynet och fram kommer ridande lagmannen, fogden
och en fännika tyska landsknektar. Det slamrar och
dånar i harnesk och sadeltyg, och när de äro framme
vid det församlade folket, hålla de in hästarne och
innesluta i en fyrkant den beväpnade bondhopen,
vilken förblir orörlig och utan att blotta huvudena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
