- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 11. Svenska öden och äventyr. Del 1 /
313

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya vapen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NYA VAPEN 313

Då störtade prästen fram och föll på knä och
bad så vackert, att Gud i himmelen skulle röra
överheten till barmhärtighet och icke bringa olycka över
det arma folket, som nog älskade överheten på sitt
särskilda sätt, men icke hade foror och manér nog
att visa det.

Luntorna släcktes och hela fännikan satt av.
Sedan vakt blivit satt vid vapenhögen, begåvo sig de
höga herrarne till kyrkan, där Lasse redan satt i
stocken utanför dörren.

Men bönder och kvinnor togo varandras händer
och gingo upp i ett backhult långt därifrån, och där
föllo de på knä; fader Thomas, som kunde Herrans
bön, läste upp den, och när han icke kunde mer, läste
han om den igen och ända till sex gånger, och var
gång han kom till »och inled oss icke i frestelse», så
suckade och stönade alla karlfolkena och togo
varandras händer och gräto högt, och så sutto de stilla
i backen utan att tala ett ord, och de låddes som om
de hörde predikan ändå, fastän de icke hörde prästen.

Men i kyrkan stod prästen och predikade över
Johannes döparen, som halshöggs, därför att konung
Herodes ville det. Och han hade till ingångsspråk:
överheten bär icke svärdet förgäves, utan är en h ä
m-nare, honom som illa gör. Och han predikade sedan
över skillnaden mellan hämnd och straff och kom till
det resultat, att när överheten, som är en Guds
hämnare, hämnas, då är det straff, men när en
undersåte straffar, då är det hämnd, därför vore det
förbjudet för undersåten att straffa. Sedan kom han
till bönerna; och när han bad alla de närvarande bedja
ur hjärtat för höga överheten och dess trogna
ämbetsmän, då kunde en drucken landsknekt icke längre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden1/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free