Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
314 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
hålla sig, utan skrek högt samt rasslade med
harnesket, varför han icke blev tillrättavisad av fogden,
som hade stor vördnad för överheten.
Men när klockorna ringde ut, bröto de höga
överheterna upp och gingo till sina hästar; och snart
travade de med rassel och skrammel därifrån de
kommit. Och när oljudet dött bort, skingrades den
biltoga församlingen i skogshultet. Men prästen fick
gå hem med nämndemannen.
Fader Thomas, hans gumma och Jost vandrade
tysta hemvägen framåt. Gubbens huvud hängde ner
på bröstet, och hans ögon tycktes borra sig ner i
jorden för att leta upp några dolda medel mot vissa
onda ting. Jost hade tagit en stake i handen och
stack ner osynliga fiender, som kommo ridande mot
honom; gumman bar sin helgdagskjol i handen, att
den icke skulle rivas av buskar och stenar. När de
gått över sista gärsgården, stannade fader Thomas
plötsligen och visade på ett färskt blodspår i gräset.
Jost kastade sig ner på marken och luktade; därpå
lyfte han upp huvudet, såg på fadern och sade:
- Det här är inte vildspår!
- Vadan kommer det, och vart går det? [-frågade-] {+frå-
gade+} Thomas.
Jost letade en stund.
- Det kommer ingenstädes ifrån och går hemåt.
- Då har någon rivit sig på gärsgården och
sedan gått hem.
- Då skulle gärsgården bära märke! Nej, någon
har burit ett skadat kräk till gärsgården och där kastat
det över in på lindan.
Thomas tycktes förstå sammanhanget, men sade
ingenting, utan började vandra hemåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
