Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NYA VAPEN 329
tömde sin pokal, varpå han lade sista droppen på
nageln.
Herrarne tömde sina pokaler, vilket tycktes göra
ett starkt intryck på deras gryende rus, ty de blevo
alldeles vilda. Lagmannen isynnerhet blev rasande.
- Spela upp, prästdjävel! skrek han. Du är
inte i kyrkan nu. Så! Men det ska vara något grovt!
Prästen tycktes leta i minnet efter en visa, men
han lyssnade utåt, som om han genom stormen märkte
sig höra andra ljud. Därpå började han förvrida
ansiktet som en marknadsgycklare, och så sjöng han
med av ålderdom och sinnesrörelse darrande stämma:
Knut huling han tullar sin fä över bro.
I biåsen i horn, förgyllande lur!
Femton flickor det har han i tro.
För den utländske hulingen.
Här hämtade han andan och tycktes söka efter
den andra versen i det låga fönstrets små rutor, vilka
började förgyllas av ett rött sken som han ensam
såg. Därpå fortfor han:
Knut huling han tullar sin fä uti äng.
I biåsen i horn, förgyllande lur!
Femton flickor de bädda hans säng.
För den utländske hulingen.
Nu bultade det på dörren och röster hördes
utanför, men lagmannen befallde prästen fortsätta, och
denne fortsatte, ehuru han nu var mycket blek och
upphört att göra grin.
Knut huling han in genom dörren steg.
I biåsen i horn, förgyllande lur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
