- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
6

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En triumf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

6 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

som mest döljes av den vita sidenhuvan med
pärlstickning, är ännu delvis tovigt, som om svåra
drömmar drivit ut svetten. De stora, starkt kupiga, bruna
ögonen, som återspegla himmelens blå blandat med
orediga miniatyrbilder av majolica-vaserna och
slottsfönstren, säga ingenting annat än att de äro trötta.
Den djupt nerskurna klänningen lämnar ett högvälvt
bröst med något sjunkande barm halvbar, så att
bröstlappen av flandriska spetsar endast giver ett
svagt skydd för luftdraget. Den styva atlaskjolen i
purpur störtar upp framåt, så att den som stod på
trappan kunde se de långa stickade silkesstrumporna
med kulörta kilar ända över knävecket, under det att
den lilla, men högvälvda foten låg begraven i
björnhuden som i oslaget gräs.

Hon gäspade sin egen bild mitt i ansiktet, så att
den varma andedräkten beslog spegelglaset liksom
med ett flor, bakom vilket hennes ansikte försvann
ett ögonblick för att så småningom återkomma, när
den fuktiga slöjan krympte och försvann. Detta
roade henne en stund. Därpå tog hon sin sax som
hängde bredvid spegeln i bältet och började putsa
sina naglar.

Då hördes sanden gnissla nere i trädgården och
från kanten av springbrunnen reste sig en lång
mansskepnad, som legat framstupa och betraktat karparne.
Hans ena kroppshalva var klädd papegojgrön och den
andra scharlakansröd; på huvudet bar han den
gammalmodiga narrkåpan, ehuru han för tillfället stuckit
in bjällrorna i vecken, så att de icke pinglade, när
han rörde sig. Hans ansikte var allvarligt och skrek
betydligt mot hans dräkt; dragen, som något doldes
av ett par stora mustascher och ett spetsigt hakskägg,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 16:50:22 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/svoden2/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free