- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
13

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En triumf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN TRIUMF 13

gens målare målade tre kronor i stället för fyra på
kungens vagnsdörr, eller därför att svenske kungens
amiral begick ett fel i hälsningen med kanonerna
någonstans, långt på sjön, som ingen såg? Vem kan
svara på det? Det blev krig! Ni har själv nyss talat
om det! I morse tog jag en roddbåt och for ut på
strömmen; där lågo tre stora kreijare för ankar och
torkade bonnetterna. På fartygen - jag har fritt
tillträde över allt - såg jag syner, som jag aldrig
glömmer. Det var blekingsbor, som begått det brottet,
att vara födda i Bleking under en tidpunkt, då två
okynniga pojkar fingo lust att luvas. - Ja, hör på
det du, din vettvilling, där du står och glor
däruppe! - Jag såg kvinnor och barn utan kläder,
med ögonen som på skaft efter en brödbit. Där
träffade jag i lastrummet min - låt oss säga - hustru,
efter vi hade barnet ihop. Hon var inte vansinnig,
men icke långt ifrån. Men hon kunde tala om huru
svensken lät sina tyska knektar ställa opp i rader
ute på tingsbacken allt manbart folk, som kunde bära
vapen, och så högg man ner dem rad efter rad, som
när man fäller skog - och där var min son med! Har
du någon son, du, däruppe, så må helvetet ta honom,
hör du det? Hör du det?

Narren gjorde ett uppehåll för att hämta andan
och fortsätta, men då han råkade kasta ögonen på
marskalkinnans ansikte, såg han i hennes förtvivlade,
halvbrustna blickar vad han dragit över henne och sig;
men fattad av en ögonblicklig ingivelse, vände han
sig mot fönstret, dit han förut icke vågat blicka,
kastade sig framstupa på marmorgolvet och skrek med
hög röst:

- Ave Caesar imperator, morituri té salutant!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free