Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
18 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
stock-knektar med krigsfångarne. Landet deras
ligger öde, det sköna Blekinge, men det kunde man
icke ta med sig, men folket har man tagit med som
segerbyte; de ha visserligen icke guld eller silver,
men de ha blödande hjärtan och sårade sinnen och
det är klenoder också; de ha det dyrbaraste de äga
med sig, på armarne, i händerna, men barn hava
icke värde för andra än ägaren. Tåget avslutas av
knektar och spel.
Men uppe på terrassen har kungen satt sig i
den lediga stolen och betraktar det lysande tåget, där
han bra gärna velat vara med, men haft sina
anledningar att frånvara. När hans öga mättat sig något,
slocknar blicken och han försjunker i slöhet. Hovet
står aktningsfullt omkring, men svaga viskningar
höras blanda sig bland vindens sus i granatträden.
- Nu har han det igen! viskar det bakom
rosen-lagrarne.
- Samvetskval? Vad? viskar det bakom
orangerna.
- Skicka efter doktor reverendus!
- Eller marskalkinnan!
Just nu tåga fångarne förbi. Då höres, som
om det kom från jorden, ett anskri så sönderslitande,
så genomträngande att till och med kungen vaknar
upp och ser sig omkring. Vad var det? Någon
som rådbråkas i källaren? - Ett anskri till, men nu
liknande ett tjut av en hynda som föder, långt,
ihållande, en förfärande sång till trumpeternas och
pukornas festmusik. Kungen stiger upp och trampar
marmorgolvet, som om han gick på en varm ugnshall.
Hovet är bestört och man skickar efter hovmarskalken,
som redan har med täten anlänt upp till borggården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
