- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
23

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En begravning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN BEGRAVNING 23

bara en dräng och kan aldrig bli sin egen, för det är
bara kungen, som är sin egen på den banan.

- Och varför skall det vara som förmer att
skriva? sade badaren. Kanske det inte är lika svårt
att klippa en hovman, så han ser ut som en
människa i toppen, eller att slå en åder, så att bloden går
av en, när en är i livsnöd!

- Jag vill se en skrivare, som lär binda mig ett
hundrakannsfat på mindre än tio år, sade
tunnbindaren; och då vet man att pojkvasar kunna krafsa
till memorier på två år.

- Och vad det tjänar till sen, sade tavernaren.
Kan jag gneta såna där bokstavar? Men håller jag
inte lika fullt reda på mina ut och in. Se här sätter
jag ett krucifix på rittavlan och det betyder
kyrkvaktaren, här klåtar jag en tunna och jag vet att
det är tumibindarn, och när jag ser saxen här, så
kan jag ge mig härden på att det är badarn; och
sen är det bara att plita dit så många streckar som
det ska vara, så har jag alldeles som ett ljus för mig
hur mycket var och en har druckit för.

- Ja, men en annan än ni, tavernare, skulle icke
kunna läsa det, invände en ung man, som suttit
tyst i ett hörn.

- Det är just det fina det, svarade tavernaren,
om någon skulle gå och nosa här i mina [-räkenskaper,-] {+räken-
skaper,+} och därför är jag lika styv skrivkarl som
någon.

Tunnbindaren och badaren grinade bifall.

- Jag kände den dödes far, tog tavernaren upp
igen. Också skrivare! Och när han dog, fick jag
stryka ut många kritstreck för honom, för att han
skulle få vara förmer, medan han levde, si! Och så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free