- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
27

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En begravning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN BEGRAVNING 27

att säga så mycket som: gå efter henne, ta hit henne,
och låt oss vara i endräkt tillsammans som vänner!
Inte! Hon bara lät illa, och så gick han med svidande
hjärta. Stackars pojke! Nå, vänta nu, ska ni få höra
fortsättningen. Och så kom han till fästmön! Hon var
glad och lycklig att få rå om honom, och nu såg
hon att han hade henne mera kär än allt annat på
jorden. Men pojken, som hade hjärtat i sönder rivet,
han var icke så glad som hon ville; och då blev hon
ledsen på honom, litet bara förstås. Och så talade
de om giftas igen, men då kunde han icke följa med
henne. Nej, nej, han hade plikter mot sin fars
efter-leverska. Men så sade hon, att prästen sagt, att
man skulle övergiva fader och moder för att bliva
när sin hustru; och så frågade han, om han icke med
blödande hjärta övergivit mor och hem denna kväll
för att vara hos henne; och då sade hon, att hon
nog sett, när han kom, att han var bedrövad för att
han skulle vara hos henne i kväll; men då svarade
han, att han icke var bedrövad för att han kom
till henne, utan därför att han måst gå ifrån sin
gamla mor på julafton; och så invände hon, att
han icke kunde neka han var bedrövad, när han
kom till henne... och så, se så där, fram och
tillbaka - som ni vet!

Tunnbindaren nickade gott förstånd.

- Så nog hade han en glad jul alltid! Nog av,
gossen revs sönder bit för bit, och gift blev han
aldrig, men nu ligger han i rö, om spikarne hålla,
men satan så synd var det me’n, fast han var
enfaldig! Och Gud välsigne hans själ! Hans skrivare,
har du ingen större syndatavla än du hade hos mig,
så är den snart renstruken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free