- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
28

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En begravning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

28 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

Och därmed tog tavernaren en svart tavla från
disken, och med armbågen strök han ut en mängd
kritstreck, som voro tecknade i långa längor under
ett tecken, som såg ut som en penna i ett bläckhorn.

- Nej se, nej se, sade badaren, som tittat ut
genom fönstret för att dölja sina röda ögon. Se
där är hon!

Ute på kyrkogården var begravningsakten slut;
prästen hade tryckt de sörjandes händer och stod i
begrepp att gå; dödgrävaren lyftade skoveln för att
kasta igen graven, då en svartklädd kvinna tränger sig
fram genom folkhopen, faller på knä vid gravkanten
och gör en tyst bön. Därpå sänker hon en krans med
vita rosor ner i graven, och det hörs ett svagt
suckande och viskande därnerifrån, när rosornas blad
falla i sär på det svarta locket. Så stiger hon upp
för att gå; rak, stolt, men ser icke i trängseln, att
hon möter modern, som tar emot henne med vilda,
hatfulla blickar, som om hon såg sin värsta fiende,
vilken tagit det dyrbaraste ifrån henne. Där stå de
ett ögonblick mitt emot varandra, hämndlystna,
stridsfärdiga; men så vekna dragen, det rycker i deras
bleka ansikten, och så falla de varandra i famnen
och gråta, gråta så, så, och de hålla varandra i en
lång krampaktig omfamning, och så gå de därifrån
vid varandras sida.

Tavernaren gråter som ett barn utan att söka
dölja sin rörelse; badaren trycker näsan mot rutan,
och tunnbindaren tar korten ur förskinnet för att låtsas
ordna dem; men den unge mannen har ställt sig mot
väggen lutande huvudet i händerna att få ett stöd,
ty han gråter så att hela hans kropp rister och benen
darra under honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free