Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Bengts hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HERR BENGTS HUSTRU 45
våta gräset; han lyfte er högt över kärrets dy, utan
att en fläck sattes på er silverskira klänning; ett
ögonblick tänkte jag, där jag stod bakom träden: tänk om
hon faller! Och tanken tog bild. Jag såg er i dyn, det
svarta vattnet stänkte över er, ert gula hår låg som
solsken över porsens vita blommor; ni sjönk, ni sjönk,
tills jag blott såg er lilla hand; då hörde jag en falk
vissla uppe i luften och höja sig mot skyn, och han
höjde sig på sina vingar, tills han doldes i molnen!»
Men då svarade hon, ack så rätt, så rätt! »Ni yttrade
en gång, det är längesedan, att verkligheten med dess
damm och smuts var oss given av Qud, och att vi icke
skulle banna dem, utan taga den som den är. Nå
väl! Nu säger ni med förtäckta ord, att jag har
sjunkit, därför att jag är på väg att försona mig med
detta livet; jag har bytt den rikes dräkt mot
fattigmans, därför att jag är fattig; jag har förlorat min
ungdom, när jag uppfyllde naturens lag och blev
moder; mina händer hava fördärvats av nålen, mina
ögon av sorgen, livets börda trycker mig till marken,
men min själ den stiger, den stiger som falken mot
himlen, mot friheten, under det min jordiska kropp
sjunker i dyn bland stinkande blommor.»
Då frågade jag, om hon verkligen trodde, att
hon skulle kunna hålla själen uppe under det kroppen
sjönk. Därpå svarade hon nej! Ty se hon levde
som jag i den villfarelsen, att det var något som
sjönk. Men icke sjönk kroppen av arbetet, tvärtom
den härdades och blev starkare, och så blev den ju
bättre, den steg, men sjönk icke. Men så dåraktiga
voro vi båda att vi inbillade oss det, för så hade
man inbillat oss från ungdomen, och därför ansågo vi
vita händer, som dock äro sjukliga, vara vackrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
