Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Bengts hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HERR BENGTS HUSTRU 47
också; han var fåfäng som tuppen i hönshuset, och
han trodde sig vara en helvetets förförare, som ingen
kvinna kunde motstå. Nå, när han nu får höra fru
Margits svar, att hon ämnar besöka honom på hans
rum, se då trodde han det var förspänt, och därför
gjorde han sig i ordning att åka. Och så låter han
ställa i ordning för att mottaga henne, som man
tar emot sin frilla första gången. De mötas, och hon
anar ingenting till en början, ty hon litar på hans
vänskap och tillgivenhet. Hon vill tala om livets
djupaste allvar som väntar henne; han talar om sin
kärlek; men det vill hon icke höra på. Hon är fri,
men hon känner sig ändå bunden. Minnenas makt
håller henne, och kanske ännu den gamla kärleken
också har ett ord med i laget. Han blir djärvare
och tigger på sina knän om hennes kärlek. Då
föraktar hon honom. Hans fåfänga blir sårad och han
glömmer sig, avslöjar sig och vill försöka våld. Jag
kommer av en händelse tillstädes och får ge honom
nådestöten med den upplysning till fru Margit, att
han är trolovad. Det återstår honom endast att draga
sig tillbaka. Men hon hade redan, med det sista
hoppet och med den sista drömmen krossade,
begagnat nyckeln till evighetens port; jag, som visste att
giftet behövde en timme att verka, jag begagnade
tillfället och talade vid henne, som man talar vid
en som står inför döden. Ack, jag var visst mannen
att bereda en döende! Men ser ni, säkert är att
kärleken till detta usla livet är stor, och i sådana
ögonblick är människosjälen också som att vända upp och
ner på en tunna, ty allt som ligger i botten kommer upp,
alla minnen stiga fram, all gammal tro, huru orimlig
den än må vara, vi må ha kastat bort den med fullaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
