- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
66

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

66 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

befann sig, när hon var med barn, kallades därför
också »välsignat». Det fanns blott en enda sak, som
störde friden på denna Lycksalighetens ö; det var
minnet av det förflutna, vilket isynnerhet steg upp
under drömmarne. Sålunda hörde man ofta de
sovande skrika under sömnen. En gammal smed
drömde ofta om ankarsmedjan och kände
fångvaktaren väcka sig med en spark i sidan. En tunnbindare,
som stulit, emedan han hade för många barn, drömde
om nätterna, att barnen skreko efter bröd, och när
han vaknade och såg solen lysa på de alltid bärande
träden, grät han av glädje och föll på knä och tackade
Gud för allt gott; men så kom tanken på framtiden
över honom. Då hjälpte inga tröstegrunder. Detta
var det eljest så lyckliga samhällets demon: tanken
på framtiden. Då de sågo huru gott de nu hade
det, kunde de ej utan bävan tänka på, huru de skulle
kunna få det igen, om till exempel ett fartyg kom
och hämtade dem. Hemlängtan hade däremot ingen
enda av dem anledning att lida av, ty bakom dem
låg antingen tukthuset eller krigstjänsten, och det
längtade ingen efter. Minnet av det förflutna och
fruktan för framtiden voro sålunda de spöken, som
störde deras sälla rö, och både läkaren och Lasse
funderade hit och dit på ett hjälpmedel, men utan
framgång. Men vad de ej kunde påfinna, det påfann
slumpen.

En dag hade smeden gått ut i skogen för att
svalka sig efter en sömnlös natt. I en klippreva
hittade han en buske, som bar blåa bär och vilken
han ej sett förut. Han tog några i näven och åt.
De smakade icke vidare gott, men han fastade ingen
vikt vid det. Och så gick han hem, det vill säga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free