Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 SVENSKA ODÉN OCH ÄVENTYR
några mil. Trött av rodden steg han ur båten och
tog sin frukost under ett körsbärsträd, varpå han
lade sig ner att sova.
Han hade icke väl blundat många minuter,
förrän han vaknade vid ett prassel uppe i bananen,
under vars grenar han lagt sig. Han spejade upp
mellan löven och fick längst upp i toppen se en apa,
som han tyckte, vilken satt på en gren och med
långa naglar pillade kärnor ur bananens skidor, vilka
han sedan införde i munnen, som var överväxt av
ett långt skägg. Lasse blev orolig, ty detta var en
oväntad konkurrent, vilken nog skulle, om han, som
troligt var, hade sällskap, göra dem stor avbräck.
Han beslöt att locka apan till sig och antingen fånga
honom eller döda honom med en sten. Han gick
bort och sökte sig en melon av största, gulrödaste
sorten och med denna i ena och en sten i den andra
handen nalkades han trädet där apan satt.
Först började han smacka med tungan: apan
lystrade och kastade en banan i huvudet på Lasse.
- Coco, fortfor Lasse och visade melonen.
Men apan svarade icke utan rände ända upp i
trädets topp, vilken böjde sig under tyngden som
en sprättbåge.
- Coco, min gosse, lockade Lasse, kom hit,
skall du få något gott.
Men Coco kom inte, utan slog bakut och bar
sig oanständigt åt, så att Lasse icke hann undan,
utan skummande av raseri bröt ut: Tusan djävlar!
Tusan djävlar!
Vid dessa ord satte sig Coco på en gren och
tycktes gripen av djup rörelse. Han skrapade näsan
mot en bark, och tårarne pärlade ner för hans skägg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
