Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
80 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
att det behövdes sex mansåldrar för att utgrunda
det. Och så drogo de sina färde.
Men Lasse och Axonius eller som han numera
kallades Uffka, vilka icke behövde jaga, sutto hemma
vid brasor och smorde kräset. Som de hade mera
mat än de kunde äta, mutade de snart några karlar
och kvinnor, vilka icke heller hade lust att ränna
omkring i skogarne, att dessa skulle vårda deras eld,
steka deras mat och sy deras kläder.
- Nu ha vi herrar och tjänare också, sade
Lasse för sig själv; få se nu hur det här skall sluta.
KAPITEL 6.
Tiden larvade fram, och Lasse satt i godan rö
och tog sin tribut. Men följande år efter det stora
offret väntade han förgäves, och hungersnöden var
nära. Då utsände han Uffka klädd i en lång rock
gjord av korpfjädrar för att kunskapa och avskrämma
de uppstudsige deras tribut. När Uffka återkom, var
han sönderriven och illa tilltygad. Folket trodde icke
längre på honom och de behövde icke längre Lasses
eldstenar, sedan Peter Snagg upptäckt var de funnos
att få. Men Lasse hade annat i beredskap, ty han
var en klok man och hade minnet i behåll. Att
sammankalla stammarne lönade sig icke numera,
utan han gick att uppsöka Peter Snagg och hans
stam, ty han ville slå honom på hans egen mark och
i vittnens närvaro. När han äntligen efter en
ansträngande dagsresa hade kommit till Snaggska
tältbyn, gick han fram och hälsade Peter vördnadsfullt,
och efter erhållet enskilt samtal hade de ingått ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
