Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE LYCKSALIGES ö 81
kompanjonskap om en ny uppfinning. Stammen
sammankallades och Snagg höll följande tal.
- Jägarlivet har icke varit utan sina
ansträngningar och olägenheter. Ibland hade de haft
överflöd på kött, så att det legat och ruttnat bort, ibland
brist. Svaga försök att genom torkning bevara av
överflödet hade visserligen blivit gjorda, men
bristfälliga metoder hade gäckat deras förhoppningar.
Nu hade emellertid Peter Snagg och Lasse Hulling
hittat på en hemlig sten, som kunde bevara kött,
fisk och hudar mot förruttnelse. Följderna av denna
tidevarvets största uppfinning voro oberäkneliga. Nu
kunde man jaga på vissa tider och sedan sitta i
rö, och att sitta i rö var dock livets största, renaste
och säkraste njutning. Ville nu stammen giva Lasse
och Peter tribut, skulle de få deras uppfinning.
Ett dundrande ja blev svaret.
Peter utdelade därpå en vit söndergrusad sten,
som kallades salt, och uppmanade folket att varje
vecka komma och hämta sitt förråd mot avlämnande
av tribut. Och så återvände Lasse hem igen.
Men tributen blev icke så riklig, ty kapten Skägg
hade hos sin stam redan infört metoden att röka
köttet, vilket gjort honom till tributtagare, och
Skäg-garne ville icke ha något salt.
Efter saltets införande började man få bättre
om tid och bli stillasittande. Men nu var man så
van vid sträng sysselsättning, att man fick tillfälle
att uttänka nya uppfinningar. Så hade till exempel
läkaren, vilken var tributtagare av en stam, hittat
en röd metall, vilken med lätthet lät bulta sig och
med stor fördel användes till pilar. Metallen var ingen
6. - Strindberg, Svenska öden. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
