- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
97

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DE LYCKSALIGES Ö 97

fingo lön på stat, men de skulle genom sitt yttre
inbilla underklassen, att de voro utgångna ur de
»djupa leden». De gingo omkring och sjöngo om
att livet var så härligt; att man borde tro alla
människor om gott; att alla Lassar, Uffkor, länschefer,
föräldrar, målsmän och uppfostrare voro så snälla och
ville underklassens väl; att allt missnöje med att några
arbetade och några åto upp endast var avund och
dålighet; att när var och en sin syssla sköter, så
går allt väl, evad oss möter; att jordarbete och
hantverk icke var arbete, utan att det sanna arbetet,
det tyngsta arbetet, det hade Gud lagt på styrelsen,
krigsmakten och Uffkorna; att man måste ta världen
som den är (även sådan den blivit genom Lassars och
Uffkors skälmstycken). Det där tog skruv. Man
lärde sig först visorna utantill och så sutto de i
öronen och så gingo de in i tankarne.

Men snart visade det sig, att underklassen också
började begagna visor för att dundra mot överklassen.
Lasse såg med fasa det hotande molnet, men han
hade icke för rö skull lärt av det förflutna. Han lät
först försöka med att ge vissångarne lön på stat.
Det hjälpte till en tid, men man blev överlupen med
vissångare, som ville ha lön, och skatterna ökades.
Då, när ingenting annat hjälpte, såg han sig bragt
till den hårda nödvändigheten att inrätta ett kotteri.
Sjutton av de värsta vissångarne utvaldes och
förklarades vara ofelbara. Alla andra som ville göra
visor förklarades odugliga. Därmed var saken hjälpt.
Folket, som betalade de sjutton för att de fingo ovett
av dem, vande sig snart i skolorna att betrakta de
sjutton sorn ofelbara och alla andra betraktades som

7. - Strindberg, Svenska öden. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free